Ewa Jägevalls resedagbok november 2024 till Kenya:

Studieresa november 2024 till västra Kenya, Rotary Doctors och IW-doktorns hjälpprojekt 

Efter nästan 24 timmar på resande fot från Arlanda landade vi i Nairobi och ändå skulle vi flyga vidare en dryg timme nordväster ut till Eldoret, men ohj så skönt varmt det var här på Ekvatorn. Vilket mottagande vi fick vid flygplatsen i Eldoret, entréhall var fylld med  dans, sång och musik från kenyanska kvinnor i sina ”folkdräkter”.  Våra medresenärer på  planet var en världsmästare i maraton och en fransk konsul som skulle välkomnas, och vi som trodde det var oss som de välkomnade !!!! Det finns ett idrottsuniversitet strax utanför Eldoret som har givit Kenya åtskilliga framgångar i friidrott/ löpning, som olympiamedaljören skulle hedra med ett besök.                                                                                       

I Eldoret blev vi hämtade av Rotary Doctor Toyota buss som körde oss i knappt två timmar norrut till huvudorten Kitale som ligger på ca 2000 möh. Kitale blev vår basstation under vistelsen.

Vi har besökt två ”kliniker”  Jeeplinjer där undervisning sker i det fria av sjuksköterskor/ läkare i barn- och spädbarnshälsovård inkl mätning, vägning och vaccinering av barnen och på andra sidan av gräsmattan lite längre bort, vid ett bord, bedrev man mödravård och familjeplanering. Allt fungerade mycket bra, så tacksamma dessa mödrar är för denna hälsovård.

 

Beklämmande var bara, flera mammor hade ett litet spädbarn i famnen och redan var gravid igen. Här i byn var flera barn undernärda. Dessa byar får besök en gång per månad av jeeplinjen.

Vi har besökt 6-7 olika vattenprojekt och fler behövs, för färskt dricks-vatten är en bristvara. Det finns två olika bygg-metoder för brunnar, den ena är med en pump med brunnring och den andra är en ytligare vattenådra med en porlande källa, ”spring brunn”

Alla bybor var djupt tacksamma och tackade för sitt rena dricksvatten de hade fått genom medel från klubbar i Sverige. När byn fick färskt rent vatten försvann näst intill alla magsjukdomar. Tacksamheten var enorm. Flera byar hade också fått medel till att anlägga en latrin med handtvätt. Alla barnen var nyfikna var vi än kom, inte så konstigt, kanske aldrig sett såå långa vita människor!

Alla barn vi mötte under veckan, fick var sin ballong, ca 400 ballonger delade vi ut.

Det var uppskattat men vi fick lära dem hur man blåser upp ballongen och då fick man en naturlig kontakt med dem. Swahili kunde vi inte, men alla barn läser engelska från åk 2.

Vi har besökt två dispensärer, motsvarar en svensk vårdcentral, som var bemannade med en läkare och en sjuksköterska och ett trettiotal mammor med barn satt och väntade på sin tur. Jag fick äran att skriva gästboken för vår grupp på vårdcentralen i Matungu.

Vi körde nu längre norrut till Nord Pokot, utmed gränsen till Uganda och besökte sjukhuset i Kacheliba. På sjukhusområdet träffade vi på en svensk läkare och en svensk barnmorska som båda var volontärer under 6 veckor för Rotary Doctors. Idag arbetar de som mentorer till sina kenyanska läkare och barnmorskor.  Sjukhuset bestod av ett antal enplanshus utspridda på ett område, där varje avdelning inrymdes ett hus, ex förlossning, röntgen, allmän medicin, TBC, vårdcentral med  apotek mm samt en undervisningsbyggnad och ett hus för administration.

Vi lämnade sjukhuset för att fortsätta ännu längre norr ut till IW Change projekt i Wasat. För att nå dit var vi tvungna att övernatta på ett primitivt ”Gasthouse”, sista biten upp till vårt örnnäste var vägen obefintlig.  När vi kom upp till huset, blev vi bjudna på kaffe och kex på en stor härlig balkong med utsikt över savannen, men en savann utan djur. Vi njöt efter dagen färd på balkongen och den underbara värmen. Jag passade på att fråga  Mike, vår skicklige chaufför,  hur långt är det till Wasat imorgon, svaret blev, jag vet inte, men det tar ca tre timmar. Vägarna här uppe i bergsbyarna har olika vägstandard och stundtals är vägen obefintlig. Vi kommer att köra över stock och sten, uttorkade flodbäddar för att nå vår bergsby Wasat. Maxhastigheten på dessa vägar var 5-10 km/h, ibland ”klättrade Toyota bussen” över de största stenarna och vid ett tillfälle dagen innan tog bara ”vägen slut”, det var ett brant stup framför bussen, så vi fick gå de sista 100 metrarna till den ”kliniken” Jeeplinje som vi skulle besöka.

 

 

Vilken magisk dag det blev och vilket mottagande och hur de lovprisade Inner Wheel !!!!!               

Byborna i denna bergsby Wasat som ligger på mer än 2500 möh nära den ugandiska gränsen hälsade oss välkomna med dans och sång framför vår Toyota buss när vi anlände. Dagen till ära var också ”chief” för Community på plats och välkomnade oss. De eskorterade oss med sång och dans fram till våra sittplatser. 

Vi satt ca 45 personer i en oval ring under träden och så hälsades vi åter varmt välkomna av ”Village elders”. Vi fick sedan presentera oss. Därefter tog en äldre kvinna, till orda och berättade hur tacksam hon är att deras by har blivit utvalda till ett ”For Change projektet”.

Ytterligare två kvinnliga volontärer och tre manliga volontärer presenterade upplägget på Change projektet för oss på swahili men vi hade Bernhard som översatte till engelska. Varje volontär tackade Inner Wheel minst tre- fyra gånger under sin presentation. Dessa volontärer brinner verkligen för sin uppgift, att sprida budskapet och kunskap. På deras rosa T-shirt står det på framsidan ”främja flickors utbildning – kvinnors rätt till reproduktiv hälsa” på ryggsida står det  ”kvinnors rätt till egen hälsa – stoppa könsstympning- barnäktenskap- tonårsgraviditeter. Det finns en utförlig rapport från ”Wasat for Change”, på IW hemsida, under IW doktorn, dokumentet är daterat 2024 10 25. Är man intresserad kan man fördjupa genom att läsa rapporten. Ett par exempel på resultat under första halvåret året är att, 150 fler barn har börjat skolan, att tonårsgraviditeten har minskat från 12 till 4 och att användningen av preventivmedel har börjat accepteras av männen.

Efter volontärernas presentation tog ”chief ”från Community över och inledde med att säga, att det är första gången ”en vit delegation” besöker Wasat.  Han betonade målet med verksamheten att stärka kvinnor genom att kunna ta egna beslut om sin hälsa och sin kropp genom att utbilda kvinno-, mans- och ungdomsgrupper i området Wasat som ska för ut kunskap och mobiliserar sina egna lokalsamhällen för förändring.

Vår projektledare Daniel tog sedan till orda på swahli, och talade om att Inner Wheel Sverige och Skövde S:ta Elins IWC har med sig en gåva och lämnade över ordet till mig.

Jag höll ett kort tal framför den medtagna IW flaggan, som också blev en gåva till byn, tackade för lovorden och önskade dem lycka till med att sprida kunskapen de kommande två åren. För jag hoppas att Inner Wheel under de kommande åren samlar in medel så att hjälpprojektet kan fortsätta.

 

Jag överlämnade gåvorna i form av 100 anteckningsböcker och 100 bläckpennor till byns lärare och till en kvinnlig representant de 70 tvålar. Jag har sällan sett så lyckliga människor alla stod upp applåderade, och de som fick ta emot gåvorna sjöng och hoppade av glädje och kramade om mig.  Därefter tackade de oss sex, i den svenska delegationen med var sin 2 kg honungsburk och till mig kom de dansande fram, med ett vävt rött kläde och knöt det runt mina axlar. Jag blev verkligen rörd, det var magiskt att i skepnad av Inner Wheel bli så ärad.

Dagen därpå körde vi från vår basstation Kitale söder ut mot Kakamega för att hämta upp en VVS ingenjör som skulle visa oss en färdigbyggd ”springbrunn” och en som var under byggnad. Det är byborna själva som bygger brunnen, materialet bekostas av insamlade medel, deras lön, är ett mål mat per dagen.

Vår lunch under dagarna med Toyota bussen var, två hårdkokta ägg och två- tre små söta bananer utmed vägen. Trott om ni vill, men vi blev väldigt mätta. Området här har stor produktion av sockerrör, majs, arrowrot och bönor. Vi fick även se papayaträd och kokospalmer hos en dam som själv ägde en bit mark, oftast ägs marken av privata företag. Vi fortsatt därefter vidare söder på fredagen ut till Rondo Retret, ett naturreservat, där vi under lördagen vandrade i en regnskog, tittade på fåglar, njöt av värmen och den fantastiska trädgårdsanläggningen i engelsk kolonialstil med stora täckta terrasser á la Karen Blixen från 20-talet. Hon bodde ju i brittiska Östafrika nuvarande Kenya fram till 1931. Tänk, vi drömde oss tillbaka då vi drack vårt afternoon tea  på terrassen!!!!!

 

Vilken skillnad vi alla gör, genom att våra medel används på ett så effektivt sätt utan mellanhänder. Varje krona når fram till projekten.                                                                              

Vill påminna er att förankring med myndigheter är mycket viktig. ”Chiefen” är en administrativ post utsedd av guvernören i distriktet och ”Village elders ”, är en position utsedda av byborna själva. Viktigt är att informera ledare, så att de stödjer projektet.

Ett gott samarbete med kenyanska Community Nurse Service, kenyanska sjuksköterskor, som arbetar ute på fältet samt den fantastiska uppföljningarna som projektledare Jacinta och Daniel skickar till oss, IW doktorn, löpande under året. Med dessa förutsättningar i en väl genomarbetad organisation, blir hjälpprojekten mycket väl genomförda och gör skillnad för människorna på kenyanska landsbygden.

Denna tacksamhet som vi mött under vår rundresa under veckan är av sällan skådad slag. Din hjälp gör skillnad oavsett storlek, till att kunna fortsätta med IW:s   ”Wasat for Change”, reproduktiv hälsa, könsstympning, mänskliga rättigheter, barnäktenskap, tonårsgraviditeter, jeeplinjer inkl. barn- och mödravård och vaccinationer, svenska barnmorskor/läkare som är mentorer på sjukhus, vattenprojekt m.fl.                                                  

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.                                                                                           Tack!

Tibro november 2024
Ewa Jägevall